Emma Engström är forskare vid Institutet för Framtidsstudier och verkar tillsammans med Pontus Strimling i WASP-HS projektet ”Predicting the diffusion of AI-applications”. Hon delar här sina tankar om vilken betydelse WASP-HS kan ha efter att ha deltagit i konferensen AI for Humanity and Society 2020, som arrangerades av WASP-HS den 18 november 2020.
AI är inte vilken annan ny teknik som helst
När jag berättar om WASP-HS vid presentationer av vårt forskningsprojekt ”Predicting the diffusion of AI-applications” så är det ofta för att egentligen säga något i stil med: Se, här finns belägg för att industrin i Sverige tar de sociala och etiska effekterna av AI seriöst.
Att även teknikens viktigaste finansiärer har förstått att AI inte är vilken annan ny teknik som helst.
Att AI:s effekter blir synliga – och förändras – först i interaktionen med människor.
Att AI ofta medför svåra avvägningar och att vetenskapliga analyser vid opartiska forskningsinstitut är en bra metod för att undersöka och artikulera dessa.
I en demokrati behövs en opposition för att ställa kritiska frågor och på samma sätt behövs WASP-HS för att borga för att någon lyfter potentiellt problematiska aspekter av AI för beslutsfattare som arbetar med AI-frågor.
Generellt hoppas jag att WASP-HS leder till att människors frågor, farhågor och förhoppningar kring AI undersöks i nyanserade studier med förankring i tidigare vetenskaplig litteratur och inte bara i journalistiken eller i renodlat hurtiga eller dystopiska debattinlägg. För mig personligen hoppas jag lära känna fler forskare och att WASP-HS leder till fler tvärvetenskapliga forskningsprojekt där våra olika akademiska bakgrunder kommer till sin rätt.
Vad var mest intressant med konferensen?
Jag tyckte paneldiskussionen Society and AI under AI for Humanity and Society 2020 var väldigt intressant, eftersom flera viktiga avvägningar som AI i samhället kan medföra artikulerades då. Det blev tydligt att AI har stora fördelar för att effektivisera verksamheter, exempelvis via HR-botar som Sara Öhrvall diskuterade, men också att AI kan ha disruptiva effekter och i vissa fall riskerar att centralisera makt hos ett fåtal gigantiska aktörer eller förvärra befintliga ojämlikheter i samhället, som Anja Kaspersen och Marietje Schaake påpekade. Jag gillade även Marietje Schaakes slutsats att vi bör motstå deterministiskt tänkande och att vi inte bör anta goda utfall, utan istället aktivt styra för att förverkliga dem. Demokratin är ömtålig.
Flera viktiga poänger artikulerades även under panelsamtalet Humanities and AI där Juha Heikkilä visade på möjligheten för en tredje väg för AI:: teknik som fungerar för européer.
Jag uppskattade även de avslutande orden från Virginia Dignum om att det inte är ett nollsummespel mellan innovationer och ansvarsfull AI. Nyfikenhetsdriven AI-forskning är jätteviktigt, medan diskussioner om mänskliga rättigheter behövs när tekniken tillämpas i samhället.
